Kia Orana!
Tiden rinner snabbt iväg och nu har vi bara fyra dagar kvar här. Idag ska vi till flygplatsen för att möta Kurt. Mii hjälper oss med transport och traditionell blomsterkrans,
ei tiare. Han har varit på resande fot sedan november och stannar här tills slutet på april. Varje år reser Kurt jorden runt och stannar ofta i Thailand, Indonesien samt Australien där hans dotter bor. Starkt av en man som i år blir 83!
Det är nu 10 år sedan vi först kom hit och det har onekligen skett en del förändringar, mest påtagligt är det ökade antalet bilar. Många nya hus och hotell har byggts, dock inte några högre än de högsta palmerna vilket lagen förbjuder. Människorna är sig lika; vänliga och glada. Många av dem går fortfarande i övre tungviktsklassen så man känner sig ibland som en förtorkad pinne.
Vi har blivit ordentligt nervarvade och ibland kan man bara sitta ner och göra ingenting utan att få dåligt samvete. Vi har ingen hemlängtan alls, speciellt inte när vi läser om vädret i Sverige men vi saknar naturligtvis de våra där hemma. Kan ni inte komma hit istället?